"This disillusioned, merciless deglamorizer of the ego, of love, of morals, for this is how Proust liked to view himself, turns his whole limitless art into a veil for this one most vital mystery of his class: the economic aspect."

The Image of Proust,Walter Benjamin

Matter is what produces a sensation: chemical molecules penetrate the body, together with an already existing memory the experience of olfaction takes place, where boundaries between the self and surroundings are trespassed. Olfaction is an intellectual and social longing for something to coalesce with or something that one wants to avoid. Scent creates affinities, passions or contempt and distance. The sensation of scent is symbolical interpreted through empirical experiences, but this sociological critique have diminished in the contemporary faiblesse for an allegedly autonom sense, where olfaction is presented as a romantic elixir, an exclusive private journey towards the unconscious: the involuntary memory reduced to the subject’s tête-à-tête with itself. Since centuries olfaction suffered from a degraded aesthetic value and was bundled off to speculations like the one above because of the scent mediation’s closeness to limbic structures (parts of the brain connected to survival and sexual reproduction). Compared to other senses that cutover in thalamus, olfaction travels directly to limbic structures in cortex cerebralis. This results in an immediate affect, which however are part of the memories’ interpretations of the Now, something which is often overlooked when the velocity is praised as a short cut to the subjects’s claimed individual desires. The speed of the sense should instead lead us to focus on how situated knowledge is expressed in order to avoid a manifestation of an essentialistic individuality.

Consciousness is a constant exposure of impressions which leads to potential change within and through every synthesis. Olfaction is a mediation in between humans and times, physical and temporal aspects. When the past meets the present and through a lightening meets the now, and form a new constellation, where the experienced meets a not yet shaped future. All organic unity is dubious. By mystifying a sense and separate it from the material conditions, the foundations of the life of human beings, one rule out a bodily experience based on specific terms of existence.

Oneirism and madeleines is from now on left out for the purpose of the realisation that in every moment (that seems so present but is fading away) we have to discover that which is born and that which exists and is palpable, possesses power and therefor is already dead.

***********************************************************************************************************************************************************************************************

“Denne illusionslöse, oförsonlige upplösare av jagets, kärlekens, moralens trollmakt, som vilken Proust älskade att se sig själv, satsar hela sin gränslösa konstfärdighet på att väva en slöja framför detta enda och livsviktiga mysterium, som hans klass har att dölja: det ekonomiska.”

Till bilden av Proust, Walter Benjamin

Materien är det som framkallar en förnimmelse: luktmolekyler måste tränga in i kroppen för att tillsammans med ett redan existerande minne skapa upplevelsen av en doft, där gränser mellan jaget och omgivning överskrids. Doftsinnet är en intellektuell och social längtan efter det man vill uppgå i eller undvika, det skapar affiniteter och passioner eller förakt och avståndstagande. Genom empiriska erfarenheter tolkas doftförnimmelser symboliskt, men sociologisk sinneskritik har fått stå tillbaka i samtidens vurm för ett påstått autonomt och direkt sinne där doften framställs som ett romantiskt elixir, en exklusiv privat resa mot det undermedvetna, och det ofrivilliga minnet reduceras till subjektets tête-à-tête med sig själv.

Luktsinnet har efter århundraden av låg estetisk status förpassats till liknande spekulationer, men också på grund av luktförmedlingens närhet till limbiska systemet (strukturer i hjärnan som står för organismens överlevnadsförmåga och sexualfunktion). Till skillnad från andra sinnen som kopplas om i thalamus går lukten direkt till de limbiska strukturerna i storhjärnsbarken. Detta innebär en omedelbar affekt, som dock bottnar i inlärda mönster och tolkningar av nuet, vilket förbises när snabbheten hyllas som en genväg till subjektets påstådda individuella begär. Hastigheten i sinnesreaktionen borde istället leda till fokus på situerad erfarenhet och vilka ord som används för att klä den, för att undvika ett manifesterande av en essentialistisk individualitet.

Att inneha ett medvetande är att utsättas för ständiga intryck vilket leder till potentiell förändring inom och genom varje sammansmältning, doften är mediering mellan människor och tider: när är det som har varit möter Nuet genom en blixt och formar en ny konstellation, där det upplevda möter en ännu inte gestaltad framtid.

Genom att mystifiera en sinnesupplevelse och särskilja den från de materiella förutsättningar som ligger till grund för människans varande, omöjliggörs ett närmande till en kroppslig erfarenhet baserad på specifika existensvillkor. Oneirism och madeleinekakor får därför nu lämna plats för insikten om att vi i varje givet ögonblick (som synes varaktigt men som redan börjar tyna bort) måste upptäcka det som uppstår och utvecklas medan det som redan existerar är påtagligt och synligt, innehar makt och således redan är dött.

Återväxt, Forum